Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Med tvärtomspråket blev det så här, ungefär:

Det blev en del politiksnack i helgen med familj och vänner (de allra flesta är rödgröna men det finns en och annan dumbom också). För jag menar på att man är dum om man röstar på alliansen i höst. Det finns nämligen ingen alls logik i alliansens politik. De vill att man ska arbeta även fast man är svårt sjuk och de som inte kan arbeta kastar man ut på gatan, de 70 miljarder som sjukförsäkringen går med överskott vill alliansen stoppa i egen ficka, sänka skatten för höginkomsttagarna. Detta är mycket märkligt. De vill inte heller att småföretagarna ska kunna vara sjuka (sjuka finns inte i alliansens värld) för de straffar med att inför 7 karensdagar i stället för som idag 1 karensdag. De är emot allt som ”vanliga” människor kan få fördel av..De vill göra allt för att människor inte själva ska få bestämma över sitt liv och ta ansvar för sig själv. De vill att Sverige ska ha elitsjukhus, elitdagis,  och elitskola som alla rika ska gå till för att de är mer värda än vanligt folk. De säljer ut våra gemensamma resurser till underpriser för att det gynnar dem själv (de själva köper upp skolor, daghem, apotek, bilprovning etc.), de pengar alliansen får in går till sänkta skatter för höginkomsttagarna. Jag är för valfrihet men inte på bekostnad av våra gemensamma tillgångar. Jag vill kunna vara trygg i samhället oavsett om jag arbetar eller är sjuk, jag vill vara trygg i att den vård jag behöver finns i hela landet och är likvärdig oavsett inkomst. Jag vill starta eget och kunna vara sjuk från dag 2 utan att gå i konkurs. Jag vill kunna hyra eller köpa lägenhet / hus. Jag VILL hjälpa andra i samhället genom att betala skatt.  Jag vill ha välfärd för alla i samhället!

Därför kommer jag att vara smart och rösta rödgrönt i höst!

[Originaltexten finns här]


Hej å hå alla knäppskallar!


Ibland ställs frågorna utifrån en positiv nyfikenhet. Men oftast rör tjejens frågor ett bekymmer: hur ska hon bemöta pojkvännens enträgna önskningar om att få göra sexuellt bruk av hennes ändtarmsöppning?

Jag vänder mig främst till de tjejer som har starka betänkligheter mot att inlåta sig i anala övningar.

Mitt råd till dig som känner på detta sätt, är följande. När en kille kommer med förslag om att ni ska pröva analsex, svarar du: ”Visst, gärna.”

Därefter uppsöker du en sexshop eller en butik på nätet och inhandlar två-tre dildos i olika format, samt lämpligt glidmedel. (Du kan också vänta med en sådan investering och istället därhemma leta fram ett par föremål med snoppliknande form: en tablettub, ett ljus…) Försedd med dessa tillbehör erbjuder du dig sedan att utföra analsex PÅ DIN POJKVÄN.

Även om han inte genast reagerar med en mindre chock kommer han sannolikt ändå i ett visst bryderi. Det var inte riktigt så han föreställt sig det hela. Tillämpar du den här taktiken avslöjas förmodligen en sorgligt enkelriktad inställning hos honom.

Att jag kommer med denna konkreta rekommendation är av två skäl. Det första är praktiskt/anatomiskt grundat. Kvinnor förfogar som bekant över särskilda resurser som gör att de enkelt kan nås inuti. Härav följer att det ur kvinnligt perspektiv i allmänhet inte är så angeläget med ytterligare former av beröring från insidan.

En man är mer begränsad i detta avseende, varför det för hans del är mer motiverat att inleda erotiska experiment, som innefattar analöppningen och stolgången, med att till en början rikta hela uppmärksamheten mot de egna kroppsdelarna. Av den enkla orsaken att dessa utgör enda möjligheten för honom att få uppleva invärtes massage.

Nu är vi framme vid mitt andra skäl för att iaktta denna tågordning: det politiskt/ideologiska. I det manssamhälle, i vilket vi alla lever, sker en förfärligt ojämlik inlärning av killars och tjejers sexuella förväntningar och beteenden. Killar övas i att ha anspråk – tjejer övas i att vara till lags.

Var och en som är besjälad av jämställdhetssträvanden har till uppgift att uppmärksamma, och göra något åt, såväl de bagatellartade som de svårartade yttringar av könsförtryck som vårt samhälle vimlar av. Om diskussionen om skilda sexuella uttrycksformer – somliga reella och andra fiktiva – förs i en anda av jämställdhetsarbete, då kommer säkerligen en mängd fenomen på könsfronten, att framstå i ett nytt ljus.

Så åter till dig, tjejen, som har att hantera mer eller mindre påstridiga önskningar från din kavaljer – till dig vill jag alltså säga:

– En kille som inte själv lärt sig att uppskatta sinnesretningar som berör stjärthålet är definitivt inte lämplig att utföra sådana experiment med dig. Utan en självupplevd erfarenhet brister han allvarligt i såväl handlag som inlevelseförmåga. Risken är stor att han kommer att göra dig illa. Om inte kroppsligen så i vart fall i anden.

Analsex kan för den intresserade bli till en njutningsfull upplevelse. Och dessutom en symbolhandling av – i bokstavlig mening – djupaste innebörd; en själslig intimitet.

För den ointresserade framstår däremot analsex som något motbjudande, och bör självfallet undvikas.

Så flickor, om ni känner för det, säg då JA till analsex – men, och OBS, inte i första omgången till den sorts analsex som ni oftast blir föreslagna. Om nu killen är så himla ivrig, låt då honom föregå med gott exempel.


Så jävla fel!

”Monarkin institutionaliserar den offentliga lögnen och det systematiska hyckleriet. Alla ser att kungen är barhuvad, men manar ändå varandra att göra kronan på hans hjässa lätt.” Det har varit en manipulation så massiv att världens diktaturer borde ha bjudits hit för studier: Så får man fria människor att indoktrinera sig själva, och självständiga massmedier att dressera sig till befrämjare av ett statsskick byggt på biologisk ojämlikhet.

Läs Lena Anderssons kolumn i DN:

Kolumnen: Lena Andersson om monarkins normerande makt.

Nyligen gick en svensk medborgare in på Sveriges ambassad i Prag, där han tillfälligt bor, för att förnya ett pass. När han ändå var där frågade han om det gick att skriva in sig i röstlängden inför höstens riksdagsval. Inte än, meddelande ambassadtjänstemannen och uppmanade honom i stället att skriva en hälsning till Brudparet.

Talande symbolik. Demokratin i monarkins tjänst och monarkin före demokratin. Eller ska vi säga kärleken före demokratin? Monarki är ju mest bara ”kärlek” och kärlek är bröllop och bröllop är underbart, har vi lärt oss under våren av kungatelevisionen SVT.

Men inte bara av den, för det här var halvåret då Sverige blev totalitärt. Det vi bevittnat är konformismens och konventionernas hämnd på queerperspektivets, mångfaldens och normkritikens insteg i samhällsdebatten. Mamma, pappa, barn. Klara könsroller, livslång tvåsamhet. Bröllop, äktenskap, reproduktion och familjelycka som svaret på den fråga som existensen är.Kristdemokraterna kan åka ur riksdagen utan harm i höst, de har segrat. Det entoniga samhället, där alla är överens om ”kärleken” och hur den ska manifesteras, har gjutits med trivialitetens betong. Ifrågasättandet av vad den kungliga familjesynen legitimerar och normerar har dränkts under alla pappershjärtan och hälsningar.

Att samhället inte behöver ha en diktator för att bli totalitärt vet vi nu. Den demokratiska totalitarismen uppstår när ett annars pluralistiskt friktionssamhälle plötsligt kröker på ryggen som en kropp och samtidigt ler. När högt och lågt, det vulgära och det exklusiva, är upptaget av en och samma företeelse och attityden till den är given.

Varenda sektor har deltagit i ”kärleks”-hyllningarna. Från choklad och mazariner till konserter, flygplatser, båtar, seriösa och oseriösa medier, läsare, tittare, SMHI, reklam, taxibilar, Stockholms lokaltrafik, företag, politiska partier, kommuner. Till och med Skansens utställning om snusdosans historia anspelar på kärlek.

Den som säger att monarkin saknar makt har mycket att förklara.

I skriften ”Monarkin har aldrig varit farligare än nu” (Albert Bonniers, 2010) sammanfattar Per Svensson problemet pregnant: ”Monarkin institutionaliserar den offentliga lögnen och det systematiska hyckleriet. Alla ser att kungen är barhuvad, men manar ändå varandra att göra kronan på hans hjässa lätt.” Det har varit en manipulation så massiv att världens diktaturer borde ha bjudits hit för studier: Så får man fria människor att indoktrinera sig själva, och självständiga massmedier att dressera sig till befrämjare av ett statsskick byggt på biologisk ojämlikhet.

I detta statsskick är avel av tronföljar bebisar det centrala. Dem ska vi nu vänta på och sedan följa under julbak, skolavslutningar och Sollidensemestrar. Och vi ska flagellera oss med deras beklaganden om hur svårt uppdraget och att inte få ha en normal barndom är.

En normal barndom ger en tronföljare sitt barn genom att abdikera. Hon är fri att göra det. Pliktmoral är ingen plikt.

I Gregor Nowinskis servila men intressanta serie ”Familjen Bernadotte” i TV 4 fick kungen och drottningen frågor om sina nazistiska nära släktingar. Till svar kom från dem båda slingranden och mumlanden om att ingen hade något val och att det är lätt att sitta här nu och veta vad som är rätt. Drottningens pappa som var medlem i nazistpartiet tvingades som andra fabrikörer att delta i krigsansträngningen. Hans fabrik ålades att tillverka membran till gasmasker åt civilbefolkningen, berättade drottningen. Och som en sorts förklaring tillfogade hon den fantastiska repliken: ”Man var ju rädd för gas.” Man var det. Vissa mer än andra.

Varför denna vaghet? Har medlemmarna av familjen Bernadotte ingen värdekompass inför släktingarnas nazistiska engagemang? Problemet är att i utvaldhetens idé ingår att försvara sin far. Konservatismens och monarkins själva väsen är anti-individualistiskt och biologistiskt. Man är sina förfäder, samtidigt i absolut vördnad för dem. Deras gener och blod motiverar den egna upphöjda positionen. Eftersom generna är speciella kan prestationerna de medför inte vara dåliga. När storheten och exklusiviteten ärvs och anses rimlig, måste handlingar och värderingar anses på samma sätt. Det är värdekompassen.

Det är heller ingen tillfällighet att det var nazismen släktingarna valde i en tid när den var rådande, också om mördandet skulle ha förefallit dem olyckligt. Ideologin om en särskild familjs ärvda överhöghet speglar ideologin om ett biologiskt utvalt herrefolk. ”Kärnan är föreställningen om den naturliga hierarkin”, skriver Per Svensson. ”Människor är inte jämlika. Några är födda att härska. Andra att tjäna. Det är blodet som avgör vem som är vad.” Den idén rullar i kortegevagn genom Stockholm i dag. Den är inget för ett demokratiskt samhälle att fira och kalla för kärlek, utan något att rösta bort. [Lena Andersson]

———————————————————————————————————

Hur länge till ska vi försörja kungahuset?


Från att ha varit Sveriges klart ledande parti när det gäller miljöfrågor, en klar motståndare till kärnkraften och böndernas röst.  Har man (partiledningen) nu sålt sin själv till Moderaterna (Djävulen).

Läs folkomröstningen om kärnkraft , kommer ni ihåg vilka partier som var mot kärnkraften, alltså linje 3….. just det Centerpartiet, Kristen Demokratisk Samling (numera Kristdemokraterna) och Vänsterpartiet kommunisterna (numera Vänsterpartiet)

Linje 2:  Socialdemokraterna och Folkpartiet

Linje 1: Moderaterna

Som ni kan läsa, så är det fler som sålt sin själ, så även kristdemokraterna.

Jag hoppas nu att dessa partier inte nåt 4% gränsen vid valet i september, har man sålt sin själ till djävulen, så har man!

Vet ni vem som var statsminister vid folkomröstningen, just det Thorbjörn Fälldin (centerpartiet)


Frågan om Bildts engagemang i Lundins Oil är så otrolig att det är svårt att ta till sig. Det handlar alltså om en svensk utrikesminister, som kort tid innan han tillträdde i regeringen, satt i en styrelse i ett företag, som nu är anklagat för att ha begått folkrättsbrott. De brott som det rör sig om är att människor har våldtagits och mördades.

Nej, det är ingen i Sverige som tror att Bildt skulle vilja mörda någon. Men faktum kvarstår att det alltså är just mord och våldtäkter som det handlar om. När ett företag är anklagat är det i första hand styrelsen som görs ansvarig. Det ser vi nu med Carl-Henric Svanberg i BP:s katastrof utanför Mexico. Han önskade förstås inte att den här oljekatastrofen skulle hända, och han kanske inte har varit medveten om det operativa arbetet. Men han kan inte undandra sig ansvaret ändå. Därför att om man sitter i en styrelse, så är det bara undantagsvis som man inte är ansvarig för företagets agerande. Det räcker inte med att säga att man inte kände till det. En styrelse kan delegera arbetsuppgifter, men en styrelse kan aldrig delegera ansvaret.

I det här fallet måste det dessutom vara givet att Bildt i vart fall kände till vad som var på gång. Det var ju knappast en liten fråga för Lundin Oil, när tiotusentals människor deporterades, våldtogs och mördades. Som jag har uppfattat det var Bildt aktieägare under den här tiden. I så fall har han haft ett personligt ekonomiskt intresse av att Lundin Oil ska få utvinna olja i Sudan, vilket knappast minskar hans ansvar.

Nu ligger frågan hos Åklagarmyndigheten, som förra veckan meddelade att en förundersökning sannolikt kommer att inledas mot Lundin Oil. Bildt var styrelseledamot när brotten begicks.

När regeringen tillträdde var det massiv kritik på grund av att ett par ministrar inte hade betalt skatten på rätt sätt respektive TV-licensen. Jämför det med misstanke om medhjälp till våldtäkt och mord. Även om det är svårt att ta till sig hela historien, måste det vara dags för Reinfeldt att svara på hur han kan ha en utrikesminister i sin regering, som nu kan bli föremål för en förundersökning om medhjälp till vådltäkt och mord.  [av Thomas Bodström]

Är vi verkligen lika inför lagen?    Jag tillåter mig starkt att tvivla,  herr Svanberg lär snart få se sig om efter ett nytt jobb men Herr Bildt för sitta kvar, för att Reinfelts kommer att säga att han har fullt förtroende för sin utrikesminister….vad gör några döda i Sudan, inte ett skit!  Sjukt helt klart sjukt!


Öka er kunskap om romer/zigenare,  sluta att döma andra utan grund

[Detta avsnitt är hämtar från Wikipedia]

Romerroma (rom är en benämning på en romsk vuxen man på romani; för en romsk vuxen kvinna används romni) är en folkgrupp. Folkgruppen kallas även zigenare, vilket man oftare hör i vardagsspråk.[1] Ordet zigenare kommer ursprungligen från den grekiska benämningen på romer, ”atziganoi”.[2] Av de cirka 20 miljoner romer som bor över hela världen bor ungefär 15 miljoner i Europa, främst iÖsteuropa.[3] Det bör dock tilläggas att siffrorna är något osäkra, på grund av att många romer undviker att registrera sin etnicitet av fruktan för förföljelse.

Historia

Romerna utvandrade från Indien under 900- eller 1000-talet, källorna till romernas historia är få och orsakerna till utvandringen är osäkra. Social oro och svält kan ha varit några av orsakerna. Muslimsk expansion i norra Indien och ovilja att tjäna under muslimskt styre har även framförts som skäl till massutvandringen. Ordet ”gajo” som betecknar icke-romer anses ha sitt upphov i namnet på den muslimske härföraren Muhamad Ghaznvi. Sannolikt kom folkgruppen till Europa genom Sidenvägen via PersienGrekland och Armenien. De första europeiska nedteckningarna av romernas existens är från tidigt 1300-tal. Romerna fanns i Armenien och Konstantinopel (Istanbul) på 1000-talet. En av romernas dialekterLomavren bygger till stor del på armeniska.

Från början blev romer väl mottagna och bosatte sig framförallt i Öst- och Centraleuropa i dagens UngernSlovakienBulgarien och före dettaJugoslavien, länder som också var omstridda gränsländer mellan det Osmanska riket och det kristna Europa. Från 1450-talet och framåt angreps romerna och anklagades för att vara turkiska spioner och förföljelserna började. Dessa anklagelser anses idag vara helt grundlösa; tvärtom menar forskarna att romerna själva fick fly från turkarna när det grekiska väldet invaderades.

Liksom andra minoriteter blev romerna utsatta för förföljelser och folkmord när nationalstaterna växte fram. I nuvarande Rumänien och Moldavienförslavades den romska befolkningen och slaveriet upphävdes först 1864.

Under FörintelsenNazityskland hörde romerna (och sinti), vid sidan om judarna, till de hårdast drabbade. Romer förföljdes och dödades urskillningslöst av tyska Einsatzgruppen på östfronten och hundratusentals romer från det av Tyskland ockuperade Europa fördes till arbets- och utrotningsläger. Den romska benämningen för nazisternas folkmord är Porajmos, romernas motsvarighet till judarnas Shoah.

Efter Sovjetunionens fall har romernas situation i östra Europa försämrats ånyo och antiziganism har ökat. I vissa länder har det lett tillpogromer, samt att de utsätts för diskriminering.

Armenien och mindre Asien

De första europeiska nedteckningarna av romernas existens är från tidigt 1300-tal. Några av de första anteckningarna romerna fanns på Kreta i Grekland år 1322, samt i Västarmenien och Konstantinopel (Istanbul) på 1000-talet. En av romernas dialekter Lomavren bygger till stor del påarmeniska.

Det finns en teori om att man förväxlade dem med en sekt som kallades artzinganos/antziganoi bestående av spåmän från mindre Asien ochArmenien. Detta skulle vara anledningen till den svenska benämningen zigenare.[7]

Sverige

Den 29 september 1512 kom Greve Antonius med ett stort antal familjer. Greve Antonius och hans här blev kallade för tattare senare i en svensk krönika av Olaus Petri. Själv sade sig hären komma från ”Klene Egifft”, lilla Egypten vilket tolkats av vissa forskare som en romsk bosättning på Peleponnesos i Grekland. Ifall Greve Antonius är samma person som Antonius Gagino passerade denna romska här Skottland 1505 enligt ett brev från den skotske kungen Jakob IV.(ref)Allan Etzler ”Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige”1944 sidorna 44-46.Bland finska, norska och svenska gammalromska släkter har namn som Grek och Skotte cirkulerat, vilket kan ha sin förklaring i vandringsvägarna. Romernas historia i Sverige är en historia kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering.

På 1500-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att uppehålla sig i landet. Den 28 April 1543 får befallningsmannen i Västerås Rasmuss Klott en barsk anmaning att jaga en tattarhop, om vilken han tydligen skrivit till konungen (Gustav Vasa), ut ur landet. (ref)Allan Etzler ”Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar”1944 sidan 47. År 1576 utsände konung Johan III en rundskrivelse till fogdarna i Norrland rörande förvisning av tattarna ur riket. År 1577 stod det i Johan III:s utgående diarium att om ”Tatterne” försöker komma in innanför gränserna skulle de hängas allesammans.(ref)Allan Etzler ”Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar”1944 sidan 50. Allt var inte dåligt på 1500-talet för romer i Sverige. I Juni 1577 utfärdade Gustav Vasas måg hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg från Ekolsund ett rekomendationsbrev för ”Egiftern” Anders Faa och hans parti, och ett par månader senare fick samme rom med sitt sällskap i Håtuna en liknande skrivelse av konung Gustavs dotter prinsessan Cecilia. Anders Faa och hans följe skulle förses med mat och öl i utfärdarnas respektive förläningar. Detta följe hade säkerligen en koppling till Skottland. Namnet Faa tillhör en av Skottlands kända romska släkter. (ref) Allan Etzler ”Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar”1944 sidan 55.

På Riksdagen år 1617 beslutades att landets alla ”tattare och zigenare” skulle utvisas. Den 28 Juli 1637 kom ”Placat om Tatarnes fördrifwande af landet” till stånd. Här meddelas till en början att i Sverige finnes ”en stor hoop Sikeiner eller Tartare, som i skåcketals omlöpa i provincierne ifrån then ena orten till den andre”. Romska kvinnor och barn skulle fördivas ur landet medan de romska männen skulle man ha rätt att döda. Den ”zigenarstadga” blev trots sin grymma ton inte särskilt uppföljd.(ref) Allan Etzler ”Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar”1944 sidorna 68-69. Under slutet av 1600-talet och början 1700-talet uppträder romerna som häktmakare eller trådragare. Sammanställningen zigenare-tattare-häktmakare var vanlig under denna period. (ref)Allan Etzler ”Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar”1944 sidan 74. Ett exempel på det är Johan Henriksson Swartzkaupf i Vimmerby som anges vara ”Tartare” och häktmakare i slutet på 1600-talet. (ref) Bo Lindwall ”Hundfias härstammning, De resandes ursprung” Släktforskarnas årsbok 2005 sidan 17.

Under 1700-talet var de flesta resande-romer glasförare eller inom krigsmakten. Främst som fältjägare eller artillerister inom det militära.(ref)Bo Lindwall ”Hundfias härstammning, De resandes ursprung” Släktforskarnas årsbok 2005 sidan18 . Ett av många exempel på romska soldater i källorna inom krigsmakten finns nedskrivet i H Lilljebjörns ”Minnen från förra hälften av 1800-talet”. Henrik Lilljebjörn berättar i andra delen av sina ”Hågkomster” en del intryck och erfarenheter ur livet vid Värmlands fältjägare under förra hälften av 1800-talet. Bland regementets manskap, mest folk från Jösse härad och finnmarkerna, fanns en del ”skojare av äkta Zigenarras”, säger han. ”Figurer med mörkbrun hy och svarta, blixtrande ögon förekommo ej så sällan, men dessa voro äfven de mest intelligenta, och sedan de väl voro beklädda och under diciplinens band , kunde man aldrig önska sig bättre folk att kommendera. Bland dem funnos taskspelare , eqvilibrister och konstmakare av allehanda slag, och deras praktik under permissionstiden mellan mötena vill jag ej taga i försvar. Det hände ej så sällan att sådana där kamrater fingo respass till Marststrand eller Varberg, men många av dem hördes aldrig något ondt om. Jag påminner mig om en sådan , som hette Lindgren, hvilken redan 1808 blivit tillfångatagen i Norge, men rymt, förklädd till kvinna, och haft många äfventyr innan han återkom. Karlen hade medalj för tapperhet i fält och var af sitt befäl väl ansedd.–Han hade tre söner, som alla voro jägare, och den yngste var till och med vice korpral vid mitt kompani. Det var en mycket vacker karl, men hans kamrater voro ej nöjda med honom samt klagade öfver hans extraktion och förmådde mig slutligen begära hans afskedande. Gubben Lindgren var mycket känd inom officerskåren, och hans norska visor afhördes med stort nöje. (ref)Allan Etzler ”Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige”1944 sidan 153.

De svenska romer (resande)från 1600 till tidigt 1800-tal, har nästan undantagslöst haft rottrådar till Finlands romer (Kaale). Under 1700-talet upphölls mycket livliga förbindelser på de båda Bottenhavets sidor. De värvade regementena som ofta bestod av romska soldater, bytte ofta förläggningsorter med varann.(ref)Allan Etzler ”Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige”1944 sidan 117. Skilsmässan mellan Sverige och Finland betydde givetvis ett försvårande mellan de Finska romerna och de svenska. De isolerades från varandra..(ref)Allan Etzler ”Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige”1944 sidan 125.

Under 1800-talets slut fick Sverige en ny romsk grupp bredvid de resande. Det var Kalderash-romer som invandrade från olika delar av Europa, men de flesta härstammade från slaveriet i Östeuropa. Kalderash blev bärare av namnet zigenare medan resande fick av myndigheter bära namnet tattare(under större delen av 1900-talet). (ref)Bo Lindwall ”Hundfias härstammning, De resandes ursprung” Släktforskarnas årsbok 2005 sidan 11.
Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och de nazistiska förföljelserna.

Romerna i Sverige kan delas in i:

  • Finska ( svenska) – kalé romer
  • Svenska –kalderash romer
  • Resande ( Romanifolket/Resandefolket ) romer
  • Utomnordiska romer – lovara och kalderash
  • Nyanlända romer – arli

Italien [redigera]

Det bor omkring 150 000 romer i Italien. Drygt hälften av dem är italienska medborgare och 20 procent är medborgare i ett annat EU-land. Resten riskerar att utvisas efter folkräkningen.[8]

Den italienska regeringen inledde planer på att registrera alla landets romer med hjälp av fingeravtryck år 2008[källa behövs]Roberto Maroni (inrikesminister) har försvarat förslaget med att det är nödvändigt för att förebygga brott och identifiera illegala invandrare. Arbetet inleddes i lägren utanför staden Neapel i början av juli 2008. Barn som vuxna i de över 700 läger med romer som finns i landet ska alla tvingas lämna sina fingeravtryck och personuppgifter[källa behövs]. Arbetet ska vara slutfört i mitten av oktober 2008 och är enligt Roberto Maroni nödvändigt för att bekämpa kriminalitet. Folkräkningen ska också avslöja vilka av romerna som befinner sig olagligt i landet.

Unicefs generalsekreterare i Italien, Vincenzo Spadafora, har uttryckt sin och Unicefs förvåning och starka invändningar mot beslutet att insamla fingeravtryck från romska barn.[9]

Språk och kultur

Många romer talar språket romanes eller romani chib, som är ett officiellt minoritetsspråkSverige.

Synen på renhet är något som genomsyrar hela romernas kultur. Det finns ett antal regler gällande renhet som bör följas. Män är generellt sett renare än kvinnor. Barn och äldre är renare än andra. Matplatsen är helig, matkärl som har vidrört marken eller stolar måste kastas. Man får inte tvätta kökshanddukar eller annan kökstextil tillsammans med annan tvätt. Man får heller inte blanda yngre och äldres kläder när man tvättar, inte heller kläder som man använder nedanför midjan med kläder ovanför (allt från midjan och ner anses vara smutsigt).

Man har traditionellt försörjt sig på olika former av hantverk, särskilt silversmide. Ofta blandades religiösa och andra vidskepliga element i smyckena: fruktbarhetens symbol solen, och det livshotande ”onda ögat”. Genom att avbilda det onda som en gudom värjde man sig mot det. En annan typisk symbol har varit silverknapparna som män traditionellt bar, ofta avbildade som kvinnobröst.[10] Innebörden av dessa symboliska inslag har med tiden försvunnit, och fokus har alltmer koncentrerats på det dekorativa.

Arbete mot diskriminering [redigera]

EU har ställt hårda krav på Bulgarien och Rumänien att integrera sina romska minoriteter. Ett steg i att visa att man är på god väg är projektet:Decade of Roma Inclusion.

Den organisation i Bulgarien som riktar stark kritik mot denna integration är den Bulgariska nationella alliansen. Det bulgariska partiet Ataka är också mycket kritiska till romerna i landet. Deras partiledare, Volen Siderov, fick 22 procent i presidentvalet 2006.

Svenska myndigheter kom 1999 att erkänna romerna som en av fem nationella minoriteter i Sverige och romani chib som ett av de nationella minoritetsspråken. En direkt följd av erkännandet som minoritet var att ett råd för romska frågor upprättades 2002.

Noter

  1. ^ http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=485
  2. ^ Nationalencyklopedin uppger på sin internettjänst, under uppslagsordet ”romer” (7 september 2007): ”Den första gång som romer med säkerhet observerades i Europa var 1322 på Kreta. Det var möjligen där de fick namnet zigenare, från nygrekiskans atsinganos, som betyder ungefär ‘de som inte vill ha kontakt med någon’.”
  3. ^ Romer, från Nationalencyklopedins internettjänst, 7 september 2007
  4. ^ http://www.unhcr.org/refworld/topic,4565c2253b,4677ea9b2,46ef87ab32,0.html
  5. ^ http://webarsiv.hurriyet.com.tr/2005/05/08/639714.asp
  6. ^ http://www.erionet.org/site/basic100094.html
  7. ^ Om Zigenare av Gunni Nordström-Holm, Armas Lind, Statens invandrarverk, 1982, ISBN: 91-7016-379-0
  8. ^ Åberg, Anna (4 juli 2008). ”Italien registrerar romer med fingeravtryck”. Dagens Nyheter. Läst 4 juli 2008.
  9. ^ ”L’UNICEF sulla proposta di impronte digitali per i bambini rom” (på it). Unicef Italien. 26 juni. Läst 4 juli 2008.
  10. ^ Taikons Zigenare, s. 67

Har ni lyckats ta er ända ner hit så hoppas jag också ni lärt er något, att det ni läst gett er en insikt om vilka romerna är.


Hur långt ska vi tillåta förnedringen i vårt samhälle,  inte nog med att man blir mobbad av skolkamrater och lärare, nu blir man mobbad av skolledning och kommunen. Vill vi driva dessa offer till självmord?

I dessa fall agerar kommuner och skolledning bödlar, de är mördare!

—————————————————————————————–

Yasmine mobbades under hela sin skoltid

GÖTEBORG.Hon har blivit kallad för hora, hon har misshandlats och hotats till livet av sina skolkamrater. Efter åtta år av mobbning träder Yasmine Gustafsson fram.

– Det värsta är att det är jag som hela tiden blir ifrågasatt, säger 15-åringen från Göteborg, som kräver kommunen på en kvarts miljon i skadestånd.

Sommarlovet står för dörren, men när Yasmine Gustafsson går ut nian på fredag kommer hon inte att känna någon större glädje. Hennes skolgång har varit en lång pina och hon har svårt att visa sig på Göteborgs gator.

– Mitt liv har blivit begränsat. Man känner sig uttittad och det känns som att alla i Göteborg vet vem jag är: där går hon, mobb­offret, förklarar Yasmine Gustafsson.

Vi träffar henne tillsammans med mamma Ann-Christine Gustafsson i centrala Göteborg. När Yasmine Gustafsson berättar sin plågsamma historia är det svårt att tro att det här är en tonåring som systematiskt mobbats och trakasserats i åtta år. Hennes röst är stark och hon talar om allt det hemska med en förvånansvärd mognad och självsäkerhet.

– Du vet vad de säger: det som inte dödar dig, gör dig starkare. Jag känner mig starkare än på länge, säger Yasmine Gustafsson.

Barn- och elevombudet (BEO) har för Yasmine Gustafssons räkning stämt Göteborgs kommun på 240.000 kronor för att Herrgårdsskolan, där hon gick från årskurs 4 till 7, brustit i sina skyldigheter. Det är ett av de största skadestånden som utkrävts sedan den nya lagen mot mobbning trädde i kraft 2006 och rättegången kommer att ske under hösten.

Kommunen har enligt Ann-Christine Gustafsson erbjudit 30.000 kronor i en förlikning.

– Det känns som att de trampar på oss, säger hon och förklarar att hon är djupt besviken över att personal vid skolan inte gjort mer för att hjälpa hennes dotter.

Yasmine Gustafssons pappa kommer från Rumänien, hon har utländska drag och är dessutom ovanligt lång för sin ålder. Själv tror hon att det var så allt började när mobbningen satte i gång redan i lågstadiet hemma på Hisingen.

Mobbningen tilltog när hon inför mellanstadiet bytte till den nystartade Herrgårdsskolan, som då presenterades som framtidens skola. Några av eleverna från Yasmine Gustafssons gamla skola hade följt med till den nya och hon utsattes för trakasserier och hot inte bara i skolan utan även genom telefonsamtal, sms och på bloggar. Hon blev även fysiskt misshandlad.

När Yasmine tidigt 2008 blivit hotad till livet på en toalett på skolan bestämde sig mamman för att anmäla fallet till polisen och till BEO, men mobbningen har inte upphört. Så sent som den 10 maj i år samlades tre av de tonårsflickor som Yasmine kallar för mobbarna utanför familjens lägenhet och trakasserade henne.

Det var det som fick henne att bestämma sig för att träda fram. Hon säger att hon är medveten om risken att publiciteten får hennes plågoandar att fortsätta.

– Ja, men det kan inte bli värre än det redan är, säger Yasmine Gustafsson.

Kerstin Lindberg, rektor för Herrgårdsskolan, vill inte kommentera fallet.

– Vi vill inte ge oss in i någon debatt. I väntan på rättegången hänvisar vi till våra jurister, säger hon.

——————————————————————————————-

Anmälningarna om mobbning i skolan ökade med 70 procent under första kvartalet i år. Samtidigt får mobbade barn i vissa fall skadestånd på över 200 000 kronor, visar siffror från Skolinspektionen.

– Pengarna som betalas ut är en form av upprättelse, säger Barn- och elevombudet (BEO) Lars Arrhenius.

I Sverige ligger skadestånd en som utdöms av domstolar ofta på en internationellt sett låg nivå. Men när det gäller mobbningen i skolan har allt högre belopp börjat betalas ut sedan en hårdare lagstiftning trädde i kraft 2006.

Bakgrunden till den nya lagen var bland annat det kända mobbningsfallet i Sävar utanför Umeå där Lina Olofsson mobbades under många år. Hon förlikades med Umeå kommun 2003.

Med den nya lagen har 73 barn de senaste åren fått hjälp av BEO att driva sina fall i domstol. Hittills har 42 elever fått skadestånd utbetalt. Det högsta beloppet är 207.600 kronor, som kommunerna Uddevalla och Bollnäs tvingats betala ut.

För ett mobbningsoffer i Ulricehamn, som ännu inte avgjorts i domstol, kräver Skolinspektionen 432.500 kronor i skadestånd.

– Vi har skolplikt och som barn är man tvungen att gå till skolan, till skillnad från arbetslivet. Att då utsättas för kränkningar är mycket allvarligt, säger Lars Arrhenius.

Baksidan med en domstolsprocess är att väntetiden är lång och ofta jobbig för barn som tvingas återuppleva hemska händelser.

Antalet anmälningar om mobbning från förskolan och uppåt har nästan fördubblats mellan 2005 och 2009, från 355 till 603. Under första kvartalet i år har ökningen exploderat. Då kom 70 procent fler anmälningar in till Skolinspektionen än samma period i fjol, något som kan förklaras av att man kan göra anmälan direkt på nätet.

I många fall som når domstol lägger kommunerna skulden på eleven för att undvika skadestånd.

– Barnen blir ifrågasatta. Det är jobbigt, säger Lars Arrhenius.

Han driver fallet med 16-åriga Yasmine Gustafsson. Där tycker han att Göteborgs kommuns agerande är ovanligt tydligt.

– Hon blir ifrågasatt och kommunen har riktat åtgärder mot henne i stället för mot omgivningen som utsatt henne för kränkningar.

Lars Arrhenius hoppas att de höga skadeståndsbeloppen ska göra att kommuner och huvudmän för friskolor blir aktivare i arbetet för att motverka mobbning.

———————————————————————————————————-

Vuxna är fega jävlar som inte vågar stå för sina misstag!